Vemod, kärlek, sorg, glädje och lättnad.
Har sjunkit ner i min soffa, såhär strax efter 06.00, och tänkte att det är lika bra att skriva allt jag vill medan det är färskt.
Min sista natt bakom bordet på Cardinal är avslutad. Det var igår som jag tog och beslutade mig för att allt vad krogvärlden heter får räcka nu för min del, för alltid. Det är så mycket känslor i mig just nu. Så många minnen och erfarenheter så det är helt galet.
Min allra första natt, någonsin, på en riktig nattklubb var på Cardinal i slutet av januari 2009. Jag festade inte utan jag hade mitt första arbetspass tillsammans med min dåvarande chef. Det var en torsdag och jag förstod inte så mycket av vad som egentligen hände därinne. Jag kom, jag blev upplärd och jag gick hem.
För 3,5 år sedan var jag gröngöling. Bartendrarna som jobbade på Cardinal var snyggare än på de andra ställena, men också betydligt mer osociala. Till en början trakasserade jag de små killarna i disken varje helg (som idag blivit vuxna och rätt lika de som stod i baren då). De små såg för rädda ut för att våga låta bli att prata med mig när jag hängde mig på. Ett litet tag senare trängde jag mig in bland bartendrarna i soffan på andra sidan dansgolvet, fast besluten om att de SKULLE prata med mig, och stackarna fick ju prata med mig när jag envisades med att trada på om allt mellan himmel och jord. Allt var nytt, jag visste inget, förstod ännu mindre och var nyfiken på i stort sett allt som pratades om. Killar, ni lärde mig mycket.
Tankarna går mycket tillbaka till de 2 första åren. Jag fick lära mig hur onykta människor kan vara mycket trevligare än vad de är nyktra, och hur några andra kan vara mycket mer otrevliga med sprit i kroppen än utan. Hur killar kan vara fruktansvärt trevliga och charmiga ena sekunden och nästa sekund (när de inser att det är kört och inte alls bara vill vara vän) glömma bort en och gå över dansgolvet för att ragga upp någon jätteonykter tjej för kvällen. Bestämde mig rätt snabbt för att aldrig skaffa (alternativt ”rädda”) en sådan kille… Lite tankar går till när arenalinet som pumpade var gång jag stod med musik igång och lockade håret och sminkade mig 2h innan jag skulle börja jobba bara för att vara så snygg som möjligt och få så mycket uppmärksamhet som det bara gick, och därmed tjäna så mycket pengar som möjligt den kvällen, det får jag ju inte glömma att nämna. Och alla bilturer ovanpå det in till stan med musiken på full volym för att peppa upp (det har faktiskt hänt även det sista året, haha). Jag kan faktiskt påstå att Cardinal har varit lite blod, svett och tårar. Blod när Linn papercutta sig på ett kort (DET GÅR!!), svett alla somrar som stället är överfullt med festsugna, fulla och framförallt svettiga människor (och arbetande) och tårar de åren man lärde sig hur den hårda värden är, när alla inte är snälla och alla inte uppskattar ens arbetsinsats även när man gör sitt bästa. Åren har gått, man har förstått hur det hela ”fungerar”. Man har förvånats, slutat förvånats och förvånats igen.
Natten inatt gjorde jag till en bra natt, absolut inte tidernas bästa men ändå bra. Det fattades för många personer och karaktärer för att det skulle vara mitt Cardinal. Jag hade iallafall roligt, dansade och skojade med gästerna. Inga bråk, skandaler eller konstiga saker hände. Spelet gick bra och det kändes helt klart som ett bra avslut.
Jag har inte fått ner en bråkdel av allt vad jag tänker, känner eller har upplevt. Det är nog något som jag aldrig kommer kunna få ut i ord. Hade Cardinal varit en person skulle jag velat tacka honom eller henne för allt det han/hon har lärt mig och för en otroligt hård men bra start i livet. Jag har lärt mig att kämpa, hårt, att ta mig tillbaka till toppen när jag fallit och jag har framförallt blivit så mycket mer spontan, modig och social sedan jag satte min fot där första gången. Jag har bestämt mig vad jag ska kämpa för nu: min utbildning, ett bra jobb och ett fantastiskt liv, och jag vet att om jag ger mig sjutton på det (även utan sprit inblandat) så går det. Jag vill, jag kan och jag ska.
Cardinal, tack för allt!
Innan ett arbetpass på Cardinal våren 2010
Så vacker du är <3
<3